FELICIA

hej hej hallååå!¨
har gjort den fruktansvärda upptäckten (eller snarare konstanerandet) att jag tycks använda min blogg som en ursäkt för att slippa/skjuta upp diverse tråkigheter i livet så som plugg, städning och begravning (det sistnämnda har iochförsig inte hänt i praktiken än men jag tyckte liksom att det passade in rätt bra där så varför inte vara lite "wild-and-crazy" ?som mamma säkert hade sagt)
Hur som helst, jag tror alltså inte att det är helt och hållet en ren slump att jag nu sitter här och bloggar om allt och ingenting när jag har en stor fet te-kopp som bara blir kallare och kallare för varje sekund jag skiter i den samt ett japanska prov imorgonbitti som knackar på dörren. Vad i hela världen är det som gör att jag straffar mig själv genom att göra massa nonsens istället för att slå upp boken som ligger här brevid mig på med texten "An intergrated course in elementary japanese" som faktiskt är 100 gånger viktigare än allt annat just nu? ..Jo, det ska jag fan tala om för er! Jag har helt enkelt kommit fram till att mina känslobestämmande närver är domenanta i min hjärna. Jag följer alltså hellre mitt hjärta än min hjärna i de flesta fall. Vilket ibland kan vara riktigt bra och härligt men detta kan givetvis även ställa till med besvär i vardags situationer. Exempelvis den här situationen just nu. Men men, jag har helt enkelt lärt mig att leva med denna sjukdom och nu ska jag tamigfan nypa mig själv i örat och öppna den jävla ching-chong boken! där med basta. Men först mina damer och herrar vill jag bara meddela att imorgon har jag ett otroligt viktigt lunchmöte med självaste Zara von Rosengriph på otroligt hippa cafét som jag inte minns namnet på för tillfället men WHAT WOULD JESUS DO liksom?

nu ska jag sluta upp med min ordspya och återgå till normaliteten. Hej då!